Nu sitter jag här framför datorn och ska försöka skriva om min hemska upplevelse i tisdags…när jag trodde att jag skulle dö!

Issa och jag skulle rida mormors rundan och inget konstigt med det, har vi gjort många gånger. Jag hade stallets snällaste häst – Lutricia. Hon var jättepigg.

Vi hade ridit nästan hela rundan. Hade galopperat, travade och skulle galoppera igen. Lutricia var så pigg så istället för att galoppera började hon steppa på stället av iver. Steppade runt på grusvägen och trampade snett med bakbenen i diket, tappade balansen och gick omkull med mig sittandes på. Hon föll ner på högersidan och låg då över mitt ben. Det gjorde så ont i min högersida när vi slog ner i dikeskanten. Så fick Lutricia tag och kom upp till hälften, innan hon tappade balansen igen och föll över mig. Jag hade kommit loss med mina ben när hon nästan kom upp första gången. Reflexmässigt när jag låg i diket och såg henne ramla ner igen tog jag spjärn med mina fötter mot henne för jag trodde visst att det skulle gå att trycka upp henne…men 600 kg häst mot mig gick inte så bra, jag fick en panikslagen Lutricia över mig helt. Det gjorde djävulskt ont. Hon sparkade i panik att komma upp och varje spark träffade mig…jag kände de hårda järnskorna som bara slog och slog på mig, det kändes som en evighet. Jag trodde att jag dör nu, ska det sluta så här? I ett dike under en sparkande häst med sådan här smärta? Jag skyddade mitt huvud och ansikte med höger armen, så den har fått mycket stryk…

Jag hann tänka när hon ramlade ner över mig att ” Hon kommer inte upp, hon ramlar ner över mig igen, och en häst som inte kommer upp i ett dike den sparkar tills den kommer upp, eller inte kan sparka mer, och då lär jag vara död” sedan skrek jag bara…

Till slut kom hon upp och jag låg kvar i diket och hörde Issa som ropade till mig att ligga kvar och inte röra mig, att jag skulle ta det lugnt. Issa var verkligen jätteduktig. Hon ringde på hjälp så grannarna Mats och Gunnel kom, och Björn kom från jobbet (han vill inte tala om hur fort han körde från Västerås…) jag mådde hemskt illa och kallsvettades av chocken, ont gjorde det också. Så det blev ambulans till Västerås akuten. Där åkte jag direkt in i ett traumarum och de undersökte mig från topp till tå. Det blev både vanlig röntgen och kontraströntgen för att se om det var några inre skador. Jag fick till och med morfin spruta mot mina smärtor.

Helt otroligt så har jag klarat mig ganska bra, jag har haft änglavakt…INGA BRUTNA BEN i kroppen. Jag har fått som ett litet “blåmärke” på levern, men det ska inte vara någon fara. Jag fick ligga kvar på sjukhuset två dygn för observation.

Jag vill bara tacka min “lyckliga stjärna” att jag lever och att hon inte sparkade mig i ansiktet eller huvudet. Och så vill jag tacka alla fantastiska människor på sjukhuset som tog så väl hand om mig!

Kan tillägga att Lutricia klarade sig utan en skråma.

Jag fick fina blommor och choklad av familjen när jag var på sjukhuset!

Idag fick jag fina blommor från Lutricia, med blombud, misstänker vem som “hjälpt”henne med det…hon är förlåten för det var bara en olyckshändelse. Där ser man vad fort livet kan ändra sig. Ta vara på varje dag och njut när det är bra!!!